maanantai 24. lokakuuta 2016

Päivähoitobyrokratiaa ja kohteliaisuuksia

Nykyisen päivähoitolainsäädännön mukaan lapsi, jonka toinen vanhempi on kotona, on oikeutettu saamaan 20 tuntia viikossa yhteiskunnan tarjoamaa varhaiskasvatusta. Noin niin kuin lapsen näkökulmasta katsottuna. Meidän tämänhetkisessä tilanteessa katsomme asiaa lähinnä vanhemman näkökulmasta: koska minä olen kotona, meillä on oikeus saada lapsille päiväkotipaikka vain 20 tunniksi viikossa. Siitäkin huolimatta, että kotona olemiseni syy on sairaus. No, anomalla saa lisää, ja meidän kaupungissa on tehty onneksi viisas päätös, että lisätuntien saaminen ei saa olla hankalaa. Puhelimessa jo luvattiin, että saamme lapsille täyspäiväisen hoidon tarvitsemallemme ajanjaksolle. Väsyneenä on vain uuvuttavaa täyttää kaikennäköisiä lomakkeita ja anomuksia.

Vein tänään kyseiset anomuspaperit ja muutaman muun paperin virastoon, mutta henkilöt, joita tavoittelin, olivat palavereissa. Harmitti, mutta sellaistahan sattuu. Sitä ei kuitenkaan saisi sattua, mitä muuta koin virastossa: Asiakaspalvelun laatu oli jotenkin pöyristyttävän huonoa! Jäi paha maku suuhun. Onneksi bongasin ulospäästyäni heti kahvilan, jossa sain maukasta tomaattikeittoa sekä yllättäen myös lounasseuraa. Maku parani.

Kyseinen päivähoito alkoi keskimmäisillä lapsilla tänään puolipäiväisesti ja nuorimmainenkin oli tutustumassa. Parempi olla päästämättä asiaa tunteiden tasolle kuopuksen kohdalla, isommat kyllä pärjäävät ja viihtyvät. Eiköhän kuopuskin selviä.

Päivän melskeistä väsyneenä oli mukava törmätä alkuillasta sattumalta vanhaan, entiseen opetusharjoitteluohjaajaani, joka oli sittemmin hetken aikaa myös kolleegani. Tässä elämäntilanteessa, kun työminä alkaa olla kuin kammioon hautautunut muumio, tuntui hyvin erityiseltä tuon viisaan opettajan antama spontaani tunnustus opetuksestani. Se sytytti pienen kipinän lähteä taas opettamaan, kunhan kunto sen sallii. On meinannut tuo kipinä nimittäin kaiken tämän rankkuuden keskellä melkein sammua. Sanoi tuo vanha kollega muutakin. Hän totesi 5-vuotiaallemme: "Du har en bra mamma." Eihän hän tiedä minkälainen minä olen äitinä, mutta ei kai silti ole kiellettyä ottaa tuota kommenttia voimaksi. Voi vaikka yrittää alkaa elämään sitä todeksi. ;)

6 kommenttia:

  1. Tuo vanha kollegasi on kyllä aivan oikeassa, siskoseni..
    Varmasti hyvin kuopus päiväkodissa viihtyy, vaikka tuntuuhan se pahalta jättää pikkuinen hoitoon.. meilläkin harjoitellaan vielä.

    VastaaPoista
    Vastaukset
    1. Uskon myös että neiti viihtyy päiväkodissa, on sen verran touhukas. Vähän liiankin touhukas... Kun eilen oltiin harjoittelemassa päiväkodissa, niin kaatui tuolilla ja ihan kunnioitettava haava tuli otsaan. Terveyskeskuskeikkahan siitä tuli, mutta onneksi teippauksella selvittiin.

      Poista
  2. Hej Veera, jag vill säga hej! Jag studerade till lärare samtidigt som du i Vasa 2004-2005. Då hette jag Anna Wikström, nu heter jag Pomoell. Jag råkade stöta på din blogg för cirka en vecka sedan, och sedan dess har jag läst alla inlägg. Du skriver så otroligt bra! Jag har knappt kunnat slita mig från dina texter. Ibland har jag ryst, fått kalla kårar, ibland har jag gråtit - främst av lycka då det varit goda nyheter på cancerfronten. Jag hade ingen aning om vad du har gått igenom och jag måste verkligen säga att du är en riktig kämpe. Så tunga behandlingar du har varit med om. Jag lyfter på hatten! Stort tack för att du skriver och att du har bloggen öppen för detta är sådant som alla borde läsa och lära sig om. Jag har lärt mig massor och jag har också fått många tankeställare själv - sista tiden i skolan innan jul är det ju intensivt, men med hjälp av dina texter har jag insett att det inte är mycket jämfört med vad andra har gått igenom. Särskilt i januari 2017 hade du jättejobbigt och det var fantastiskt att läsa hur du orkade gå vidare trots de motgångar du hade.

    Du skriver så bra att många romanförfattare blir tvåa. Jag har verkligen levt mig in i dina texter. Jag är glad att du orkade skriva då du behövde det för det är sådana stunder som är viktiga att kunna tänka tillbaka till. Jag önskar dig lycka till i framtiden och hoppas av hela mitt hjärta att du får leva ett friskt liv - inte bara på cancerfronten utan även på den mentala sidan. Det är lätt hänt att man tänker att det att man mår mentalt dåligt är på något sätt ett mindre bekymmer än en allvarlig sjukdom, men det stämmer inte alls - det är lika viktigt att få hålla psyket i skick för tankarna kan också göra oss verkligt sjuka. Lycka till och God Jul!

    VastaaPoista
    Vastaukset
    1. Jag glömde skriva att jag valde att kommentera under just detta inlägg för jag håller helt med - du var jättebra på att hålla lektioner då vi praktiserade! Jag är glad att du fortfarande gillar att vara lärare för det är nog världens bästa (också ett av världens mest intensiva) yrken. Också jag trivs fint som lärare ännu :)

      Poista
    2. Hej Anna! Vad glad jag blev när jag läste din kommentar under julen. Det var ett fint halvt år vi studerade tillsammans, härliga minnen. :)

      Jag önskar allt gott för dig och ditt lärararbete. Jag har nog sett att du har fått jobba även med annat undervisningsrelaterat än bara i klassrummet. Roligt!
      Jag har själv just nu tagit lite paus från skolvärden. Om det kan du läsa i det nyaste inlägget. Härliga tider!

      Poista
    3. Tack Veera! Jag håller med, fina tider vi hade 😊
      Verkligen härliga nyheter i ditt senaste inlägg ❤️ stort grattis till hela familjen! Jag är så glad att livet visar sin ljusa sida nu, må den göra det även framöver. Ha det så bra och lycka till!

      Poista

Ilahdun todella, jos jätät pienenkin viestin. :)